Röster från trettiotalet. Det förra och nästa. Kapitel fyra: Fritiden.
Några år efter Stockholmsutställningen 1930 var det dags för ytterligare ett publikt evenemang i Sverige, inte lika påkostat och omfattande, men av minst lika stort intresse för allmänheten. Evenemanget hade att göra med människors fritid.
”Fritidsproblemet” i det svenska samhället kunde sägas ha börjat redan 1919 med anledning av införandet av åttatimmarsdagen, en konsekvens av industrialiseringens allt högre krav på effektivitet och styrning av arbetslivet. Mer jobb kunde göras på kortare tid, mer tid blev över till fritid. Inför nästa steg i den sociala utvecklingen, införandet av semesterlagen, som skulle ske i juni 1938, ökade oron i riksdagen. Arbetare skulle då få rätt till två veckors betald semester.
Under bondesamhället hade begreppet ’fritid’ betecknat ”att vara frisk från en långvarig sjukdom”. Under industrisamhället definierades fritiden istället som ”den överblivna tid då samtliga nyttiga göromål avverkats”. Politikerna ville nu satsa på att skapa och marknadsföra ”nyttiga nöjen”, exempelvis friluftsleder och kulturbyggnader där människor kunde vara hälsosamma och utveckla nya kunskaper. Om tiden som spenderades utanför arbetet blev nyttig – då blev den även viktig.
Föreningslivet räknades redan som betydelsefullt i denna strävan. Nykterhetsförbund, idrottsföreningar, församlingar, hembygdsföreningar, politiska partier och otalet andra sammanslutningar hade vid sidan av utbildning och förvärvsarbete organiserat vardagen och varit en social kontaktyta. Men det räckte inte.
Debatten i riksdagen inför semesterlagen var stundom hetsig. Folk skulle planlöst drälla omkring! Göra ingenting . . . Ingripanden skulle krävas! Kriminaliteten sannolikt stiga . . . Vissa samhällsgrupper ägnade helt enkelt inte sin fritid åt "rätt" saker. De borde engagera sig i slöjd, sömnad, målning, bridgeaftnar och familjesammankomster . . . Stat och kommuner måste ta på sig ansvaret att förvandla medborgarnas lediga tid till en rik och produktiv tid, som skapar lyckliga och harmoniska människor!
Utställningen Fritiden arrangerades sommaren 1936 av staden Ystad och Svenska slöjdföreningen. Här skulle medborgarna utbildas i hur de och samhället kom till rätta med fritidsproblemet genom att tillsammans skapa meningsfulla fritidsaktiviteter. Av utställningskatalogen framgår tydligt att fritidsproblemet måste tas på allvar innan det blev ett obotligt samhällsproblem.
Kronprins Gustaf Adolf talade vid invigningen om vikten av att kombinera idrott och friluftsliv med bildning och kulturell utveckling samt stärkandet av den egna kroppen. Sportstugan lanserades som ett begrepp och byggdes i hundratusental runt storstäderna. Hit åkte par och familjer på söndagen, tog en stärkande promenad och åkte hem igen. Drack det medhavda kaffet gjorde man inte sittande i funktionalistiska stålrörsmöbler utan i NK:s sportstugemöbler i rustik furu, ritade av varuhusets chefsarkitekt Axel Einar Hjorth. Idag kostar dessa furumöbler lika mycket som en sportstuga.
Byggnadssnickaren Einar Mattsson, som startat eget året innan utställningen i Ystad, var inte särskilt bekymrad över att människor inte skulle klara av att hantera fritiden. Det var möjligtvis lätt för honom att säga som inte hade någon större fritid själv. Även den gick ju åt till att skapa bostäder som människor trivdes att tillbringa fritiden i.
Om tio år fyller Einar Mattsson hundra år. Här på einarmattsson.se hittar du under jubileumsåret 2025 kortare betraktelser över vad som var kännetecknande för Stockholm för nittio år sedan. Men även artiklar kring hur 2030-talet kommer att gestalta sig. Einar Mattsson har skapat bostäder, hyrt ut och sålt bostäder i Stockholm i snart ett sekel.I så måtto är vi ett anrikt företag.
Men även vi kommer att förändras.