Röster från trettiotalet. Det förra och nästa. Kapitel fem: Framtiden.
Det kom två cirkusar till staden den sommaren. Redan i mitten av maj hade Stockholmsutställningen 1930 slagit upp portarna och skulle hålla på september ut. Här kunde man uppleva framtiden, hur den ljusa och luftiga funktionalismen skulle förvandla svenskarna till A-människor – och när man var trött på framtiden kunde man åka berg- och dalbana på utställningstivolit som nöjesfältet Gröna Lund låtit öppna.
Den som överhuvudtaget inte var intresserad av framtiden kunde invänta midsommarhelgen. Då dånade 23:e Allmänna svenska lantbruksmötet in på Gärdet, tvärs över vägen intill Stockholmsutställningen – med uppvisningar och demonstrationsgårdar med hela djurbesättningar. Oxar och kor premierades, nya effektiva foder och gödselsorter lanserades och de senaste skördetröskorna presenterades. Tiotusentals bönder från hela landet lockades till huvudstaden, de flesta inkvarterades i resanderum och hemma hos familjer på malmarna.
Sommaren 1930 var hästen fortfarande vanlig på gårdarna. En halv miljon djur arbetade på åkrarna och i skogarna, men de hade blivit färre för varje decennium. Traktorn hade gjort sitt omutliga intåg och många bönder speglade sig i lacken på utställningsexemplaren på lantbruksmötet – samtidigt som de oroade sig för hur Brunte hade det hemma på gården när husfar förlustade sig i storstaden.
Gustaf V som invigningstalade var diplomatiskt korrekt. Han inskärpte böndernas stora betydelse för rikets välfärd – och om det höll åtminstone alla bönder med. Visst fanns det åhörare som drog sig till minnes vad kungen hade sagt vid invigningen av den stora utställningen i Stockholm 1897. att det var de svenska industriföretagen som var landets framtid. Men inget smolk i bägaren nu, tack.
Att lantbruksmötet var förlagt till midsommarhelgen var naturligtvis ingen tillfällighet. Det var ju av tradition bondesamhällets stora festhögtid. Så alla bönder som besökte Stockholm var på ett strålande humör. De kunde ju omöjligt veta att de lömska funkisarkitekterna bakom Stockholmsutställningen i en propagandaskrift året därpå skulle fördöma dem som B-människor och att deras livsstil hörde till det förgångna.
Bondsonen Einar Mattsson från Väddö var så vitt vi vet varken på 23:e Allmänna svenska lantbruksmötet eller på Stockholmsutställningen (bondsöner skrev sällan dagbok). Kanske beklagade han det gamla bondesamhällets gradvisa försvinnande, kanske bejakade han den nya moderna människans framfart. Han var varken uppgiven realist eller orealistisk drömmare till sin läggning.
Nyligen inflyttad från skärgården arbetade han som snickare på olika byggen runt om i Stockholm. Och han var inte rädd för att arbeta. Avstånden tärde mest på orken. Och tog tid. Han kunde knappt bärga sig tills han tjänat ihop pengar till en Harley-Davidson motorcykel, med sidovagn som hade plats för den egensnickrade verktygslådan. En HD . . . Där kunde man prata om hästar!
Om tio år fyller Einar Mattsson hundra år. Här på einarmattsson.se hittar du under jubileumsåret 2025 kortare betraktelser över vad som var kännetecknande för Stockholm för nittio år sedan. Men även artiklar kring hur 2030-talet kommer att gestalta sig. Einar Mattsson har skapat bostäder, hyrt ut och sålt bostäder i Stockholm i snart ett sekel.I så måtto är vi ett anrikt företag.
Men även vi kommer att förändras.