Nyheter / 2020 / "Uppskatta och umgås med alla sorters människor och generationer" — fredagsporträttet med Marianne Ränk
2020-06-25

"Uppskatta och umgås med alla sorters människor och generationer" — fredagsporträttet med Marianne Ränk

Marianne Ränk är inte bara en förebild för sin omgivning, utan också uppmärksammad av Kungahuset för sina mångåriga insatser för Stockholm och svenskt näringsliv. Här får du veta lite mer om denna varma, kloka och generösa kvinna som inte bara är civilekonom och dotter till Einar, utan också stolt mamma till dagens tre ägare av familjeföretaget.


Vilken ynnest att få porträttera dig. Du är dotter till Einar, hur var det att växa upp med en av huvudstadens mest kända byggherrar?

— Jag ser det som en ynnest att än en gång få berätta lite om "Min resa". Under större delen av min uppväxt var vare sig Einar eller hans firma kända. Vi levde rätt anspråkslöst. Pappa var byggnadsarbetare och mamma hemmafru, vi bodde tills jag var 10 år i en småstuga i Ängby i Bromma. I de flesta av grannfamiljerna så jobbade papporna i "Spårvägen" och gick till jobbet i uniform, medan Einar cyklade iväg i sina blåbyxor.

— Sedan flyttade vi till en villa i Nockebyhov, som Einar byggde, och jag började i läroverket och fick eget rum. Vi hade även bil sedan några år tillbaka och Einar hade inte längre kontor hemma. Då kan man ju säga att Einar började sitt liv som företagare.

Kände du redan som barn av att du skulle ingå i familjeföretaget som vuxen? På vilket sätt förbereddes du för att en dag kunna ta över? Har du förberett dina barn, de nuvarande ägarna, att ta över?
— Nej, absolut inte. Till att börja med var ju företaget en liten enskild firma med kontor hemma. Ingen av mina föräldrar hade haft ekonomiska möjligheter att studera. Einar gick i folkskolan i sex år. Den enda möjligheten till fortsatta studier var folkhögskola och eventuellt enstaka kurser. Jag blev den första i vår släkt som tog studenten. Det var också första gången som Einar övertalade mig — att jag skulle gå på Schartau och läsa en ettårig företagsekonomisk kurs. Enligt honom "alltid bra att ha med sig i bagaget". Sedan valde jag själv att fortsätta studera i Lund och ta en civilekonomexamen. Einar hade lärt sig allting genom att praktisera och akademiska studier var främmande för honom.

— Beträffande våra barn så var det ju annorlunda. De fick ju faktiskt företaget med modersmjölken eftersom både deras morfar, mamma och pappa var involverade. Men Ristjan och jag var väldigt noga med att de själva skulle få välja sin egen väg. Tvärtemot vad Einar tyckte.

Din mamma Birgit var en förutsättning för att Einar skulle kunna jobba som han gjorde. Birgit var högst delaktig har vi förstått, vilken roll spelade hon?
— Hon var den perfekta hemmafrun; duktig, ambitiös och en otrolig klippa för Einar. När hon var över 40 år tog hon körkort och det betydde att hon kunde bli mer självständig. Einar lät sig gärna bli skjutsad. Hon var också en naturlig del i Einars verksamhet på "den mjuka sidan". Hon hjälpte honom med sådant som hon kunde och stod alltid vid hans sida. Hon var mycket uppskattad av många medarbetare.

Vilka var dina yrkesdrömmar som barn?
— De drömmarna var alltifrån gymnastikdirektör, socialkurator och senare att driva ett eget hotell.

Vem lärde dig hur man gör affärer? Hade du en mentor?
— Jag har aldrig haft någon mentor, utan försökt att skaffa mig kunskap genom utbildning och egen erfarenhet.

Du nämner ofta att det är viktigt att ha roligt på jobbet och att du såg till att ha det under alla år. Hur ser man till att man trots hårt jobb och ibland tuffare tider har det roligt på ens arbetsplats?
— Det fanns många arbetsuppgifter när jag började, som ingen hade haft tid att ta tag i tidigare, så det sporrade mig. Jag såg att det var till nytta och glädje både för mig och företaget.

— Det finns så mycket, som man kan glädja varandra med. Enkla överraskningar och uppskattningar till medarbetare som gör vardagen roligare. Jag hade också den stora fördelen att omge mig med personer, och inte minst branschkollegor, som hade liknande värderingar.

När, var och hur mötte du din man Ristjan?
— Vi möttes på "Kåren", en samlingslokal för studenter på Holländargatan. Den var väldigt populär, och man dansade till olika jazzband och just den här kvällen uppträdde Lill Lindfors och Anders Linder.

Ristjan har också arbetat på Einar Mattsson som konstruktör. Hur har det varit att jobba med sin man och pappa och så småningom sina barn? Hur förhåller man sig till att jobba tillsammans med sina närmaste?
— Vi kompletterade varandra. Han ansvarade för sitt område och jag för mitt och det har vi fortsatt med. Det har varit väldigt tryggt att bolla svåra frågor med någon man litar på och framför allt har så roligt med. Jag försökte få Einar att jobba lite mindre och tyckte han kunde med ålderns rätt unna sig mer fritid tillsammans med Birgit, men det hade han svårt att förstå.

— När våra barn kom in i företaget var vi såklart väldigt glada. Vi var väl medvetna vilket ansvar som det innebär att axla rollerna i ett familjeföretag. Vi fanns till hands om de skulle behöva och gärna ge dem råd. Vi jobbade tillsammans i ägarrådet och styrelser i 15 år och fattade både tunga och svåra och också många glädjande beslut ihop. Och det viktigaste — i bästa samförstånd.

Du har emottagit Näringslivsmedaljen från Hovet. Berätta!
— Det är Kungliga Patriotiska Sällskapet, som varje år delar ut ett tiotal medaljer för "att hedra mottagaren för ett långsiktigt betydelsefullt arbete samt inspirera andra".

— Jag blev mycket överraskad och hedrad över att få ta emot denna ärorika medalj. Motiveringen löd bland annat ”att som andra generationen marknadsföra och bevara företagets goda namn genom att vara med och skriva dess historia i ord och bild och det betyder att vi idag har den dokumenterad för framtiden”.

Du är den som konsekvent arbetat för att vi ska ha högkvalitativa konstnärliga utsmyckningar våra fastigheter. Vilken är din favorit?
— Mina tankar går direkt till entrén och trapphuset på Katarina Bangata 44. Huset visar hur mycket man kan göra med hjälp av en skicklig målare. Jag vill också nämna kvarteret Trädskolans gårdar med djurskulpturerna i brons av Aline Magnusson. De är väldigt trevliga för både barn och vuxna.

När man tänker på dig så tänker man direkt på din omtänksamhet och generositet. Hur får vi fler i världen att bli som du är?
— Att i uppfostran få lära sig att uppskatta och umgås med alla sorters människor och generationer och inte minst lära sig att visa respekt för äldre, och att se positivt på tillvaron, det är en stor hjälp.

Som barn lyssnade du gärna på släktingar när de berättade historier. Har du själv spelat in minnesvärda historier eller skrivit ner dem? Finns de bevarade till dina barn och barnbarn?
— Med filmkamera och bandspelare har jag och Ristjan dokumenterat våra släkter. Vi spelade in intervjuer med våra släktingar i generationen före oss, medan de fortfarande levde och kunde berätta.

Du är intresserad av form och färg. Alltid stiligt och smakfullt klädd och du har inrett alla kontor under åren med huvudsakligen svenska designers och har drivit på för att ta fram en profil för bolaget. Har du alltid varit estetiskt lagd, och har det tagit sig fler uttryck?
— Ja, det har alltid roat mig. Jag har också haft förmånen att jobba i många år med skickliga hantverkare och duktiga yrkesmän. Jag vet att god kvalitet alltid lönar sig.

Idag leds och ägs din pappas och ditt livsverk av dina tre barn och så småningom kanske även av dina barnbarn. Hur tänker du kring företaget idag?
— Einar gläds säkert i sin himmel, när hans dröm nu har gått i uppfyllelse. Ristjans och min önskan är att Einar Mattsson fortsätter att vara ett företag som deltar i Stockholms utveckling, som bevarar vårt goda renommé och fortsätter att bygga och förvalta trivsamma boendemiljöer. Vår företagskultur som grund, som värnar om goda och trygga arbetsförhållanden för alla medarbetare, den är vi stolta över. Vi är naturligtvis väldigt glada att få följa företagets fantastiska utveckling som alla på Einar Mattsson gemensamt bidrar till.

Många har förlorat släktingar i virusets härjningar. Hur kan vi bäst stödja en kollega eller vän som sörjer?
— Att finnas till, att vara medmänniska och att bara lyssna.

Hur kan Einar Mattsson vara ett stöd under pandemin?
— Detta är det svåraste och mest oförutsedda, som vi har upplevt under hela vår livstid. Något ingen kunde förutse eller vara förberedd på. Vi måste alla försöka ta oss igenom det här. Vem vet, kanske blir vi lite ödmjukare av det vi genom detta har fått lära oss. Nu önskar jag er alla att ni får, om än en annorlunda, skön sommar. Ta väl hand om varandra!

Tack Marianne!

Fråga oss