Röster från trettiotalet. Det förra och nästa. Kapitel åtta: Funktionalismen.
Stockholmsutställningen 1930 lockade fyra miljoner besökare. I dessa ingick tiotusentals svenska bönder som var i staden under midsommarhelgen för att besöka det intilliggande 23:e Allmänna svenska lantbruksmötet. Att mötet var förlagt till midsommarhelgen var naturligtvis ingen tillfällighet. Det var ju av tradition bondesamhällets stora festhögtid efter vårens intensiva arbete. Så de flesta bönder som besökte Stockholm var på ett strålande humör. De kunde ju omöjligt veta att de lömska funkisarkitekterna bakom Stockholmsutställningen i en propagandaskrift året därpå skulle fördöma dem som hörande till det förgångna och vara mindre värda.
”Acceptera den föreliggande verkligheten – endast därigenom har vi utsikt att behärska den, att rå på den för att förändra den och skapa kultur som är ett smidigt redskap för livet. Vi har inte behov av en gammal kulturs urvuxna former för att uppehålla vår självaktning. Vi kan inte smyga oss ur vår egen tid bakåt. Vi kan inte heller hoppa förbi något som är besvärligt och oklart in i en utopisk framtid. Vi kan inte annat än att se verkligheten i ögonen och acceptera den för att behärska den. Vad som är medel och vad som är mål i våra dagars kulturliv har det aldrig varit någon tvekan om. Det är de trötta och pessimistiska, som påstår att vi håller på att skapa en maskinkultur, som är sitt eget ändamål.”
Enligt de funktionalistiska arkitekterna bakom stridsskriften acceptera fanns det två Europa som skiljde sig åt. A-Europa representerade de mer industrialiserade och ekonomiskt utvecklade länderna, medan B-Europa tillhörde de mindre utvecklade i dessa avseenden. A-Europa kännetecknades av en hög grad av industrialisering, ett flöde av varor och idéer och en mer enhetlig levnadsstil bland befolkningen. Människorna i A-Europa ansågs vara mer engagerade i affärer och idéutbyte, vilket påverkade hela samhället. B-Europa var mer inriktat på jordbruk och präglades av en lägre grad av industrialisering. Människor i B-Europa ansågs ha mer traditionella seder och levnadssätt och deras påverkan på omvärlden var mer begränsad till deras närmiljö.
Indelningen i A och B användes för att förklara hur olika delar av Europa hade olika förutsättningar och levnadsvillkor. A-Europa representerade hur Europa såg ut i samtiden, medan B-Europa mer eller mindre motsvarade hur A-Europa hade sett ut 150 år tidigare. Sverige var dock på god väg att bli en A-nation. Funktionalismen skulle utgöra den avgörande injektionen: en modernistisk arkitekturyttring, djupt förankrad i tanken om en ny saklighet och en ny människa i en ny värld. Samhället skulle förändras genom skapandet av nya livsmiljöer, genom fostrandet av sunda, friska och spänstiga människor.
Bondsonen Einar Mattsson från Väddö var så vitt vi vet varken på 23:e Allmänna svenska lantbruksmötet eller på Stockholmsutställningen. Hans fritid var måhända för begränsad för dylika förlustelser sedan han flyttat in till staden och börjat arbeta som snickare på byggen i Bromma och på Lidingö. Kanske beklagade han det gamla bondesamhällets gradvisa försvinnande, kanske bejakade han den nya moderna människans optimism. Eller vice versa. Till sin läggning var han varken uppgiven realist eller orealistisk drömmare.
Under alla omständigheter hade han till slut varit tvungen att göra ett val mellan förflutet och framtid. Han beslöt kort och gott att acceptera sin egen föreliggande verklighet. Om inte annat kändes det både mer konstruktivt och humanistiskt att höja bostädernas kvalitet istället för att försöka stöpa om människorna som skulle bo i dem.
Om tio år fyller Einar Mattsson hundra år. Här på einarmattsson.se hittar du under jubileumsåret 2025 kortare betraktelser över vad som var kännetecknande för Stockholm för nittio år sedan. Men även artiklar kring hur 2030-talet kommer att gestalta sig. Einar Mattsson har skapat bostäder, hyrt ut och sålt bostäder i Stockholm i snart ett sekel. I så måtto är vi ett anrikt företag.
Men även vi kommer att förändras.